Början till att allt en gång tog slut

Dom konstiga dagarna fortsätter. Hela den här veckan har vart konstig. Och åt helvete.

Ibland känns allt som ett spel. Utförsäljning av varandra till alla för att pumpa ut osanningar eller bara åstadkomma konflikter. Går det verkligen att sova om nätterna efter att ha sålt ut en "vän"? Eller fanns det aldrig vänskap utan bara ett spel för att det är roligt.
Men jag tror jag vet nu, vilka som är vilka. Det finns en person jag sätter högt över alla andra, en person som funnits där från princip dag ett. Men just nu har jag mest bara lust att loska varenda falskspelare i ögat och ta min ballongstol till ett annat ställe.

Så kan det gå när haspen inte är på.


Har varit duktig idag och pluggat iallafall. Var på kullen med Josse och läste tankar om journalistik i solen, tyvärr även senare blåsten. Är stolt över den disciplin vi hade, inget prat utan näsorna begravda i böckerna. Förutom då vi blev störda av Simon och Krull som höll på med nått. Vet inte riktigt om dom själv visste det, eller vad dom försökte få fram. Nåja. Har formulerat två diskussionsfrågor till på måndag, så det är avklarat.

Sov väldigt länge idag, tror promenaden igår släppte mycket spänningar, så klockan var rätt mycket efter pluggningen. Tog lite att äta innan det blev Grisberget igen. Förstår inte hur jag kunnat vänta så länge med att ta upp det igen, jag älskar att gå. Bara gå och gå, rensa huvudet och lyssna på radio/musik/ljudbok. Försöker komma underfund med sommarn som klämmer hårt, men inget svar än så länge.
Kom hem och nu sitt jag här med den tunga känslan igen. Det är det som är det bästa med att gå, inget känns jobbigt utan känslan av att det löser sig dominerar allt. Men att sen komma tillbaka och bara hinna öppna dörrn innan det lämnade återvänder är segare än segast.

Just ja, höll på att skita ner mig på andra varvet. Det började smälla av grenar som satan i skogen och jag trodde att det var en älg på krigsstigen. Vilket bara hade varit pricken över i:t. Tror att jag skulle bli rätt rädd om jag mötte en, speciellt efter att jag såg en film på youtube där en mänska blir sönderstampad av en arg älg.
Fick rådet att jag skulle sjunga mors lilla olle men jag tror snarare det skulle få en ilsken älg ännu ilsknare, så jag struntade i det.
Vet inte vad som orskade dom avsmällande grenarna, såg ingenting när jag tittade runt. Så förhoppningsvis kommer det dröja innan jag blir attackerad av en ilsken älg.


Men nu ska jag krypa ner med tankar om journalistik med livlinan i örat och avverka dom fem - sex sista bokstäverna.

Adjöken adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0